Några ur Drevens befolkning genom generationer

Jonas Seger, (Påvagårdens soldattorp nr 57) född i Tiarps socken 1818. Han var en kraftkarl som inte skyggade för något allra minst för att hugga i med hårt arbete, något som också hans son och sonson ärvde i kampen  mot vildmarken, något som fick de flesta falborna att fly fälter. Jonas Seger fick vid sitt avsked 1870, torpstugan som gåva av roten till tack för att han själv underhålligt och i så avsevärd grad förstorat åkerarealen. Han dog på sin födelsedag 7 april 1896. Hans hustru Kajsa Jonsdotter född i Brunnhem 1816, dog 1903, även hon på sin födelsedag 5 mars, vilket kan betraktas som ett märkligt sammanträffande!

Makarna Seger fick 10-12 barn av vilka endast två söner nådde mogen ålder.

Anders Flod, son till Jonas Seger, född 1843, blev soldat under namnet Flod. Han tjänade en tid för en rote i Hånger, men tog sedan transport till faderns rote, för vilken han tjänade till 1894. Under denna tid bodde han i en år 1870 nyuppförd stuga nr58 strax söder om det gamla föräldrahemmet. Då han tagit avsked, bodde han med sin hustru hos föräldrarna, vilkas stuga han reparerade och tillbyggde. Han dog i mjältbrand 1899, och hans hustru, Sara Margareta Flod född Fred, född i Segerstad 1845, bodde sedan kvar i stugan, vilken efter henne kallades "Floda-Sares".

Makarna Flod hade 11 barn, varav 9 nådde mogen ålder.

Karl Edvin Flod, son till Anders Flod född 1881 med hustru Elin född Nord (född 1881 och dotter till soldaten August Nord på Pickagårdens soldattorp nr25). Han var sedan 1910 ägare av fastigheten Bernstorp nr78, fd soldattorp till Barnegården. Karl Flod kan med skäl vara dåtidens Segerstadsfalas levande lexikon.

Nedanför Dalen på Stora Backgårdens skifte låg Bergs- eller Beijerslund nr5. Den siste som bodde här var Vilhelm Jonsson "Kåsta-Ville", med sin gumma. Hon var nästan blind och litet sinnessvag. Hon hade vid ett tillfälle blivit skrämd från vettet, vilket lär ha gått till så här: En dag då hon stod inne i stugan och gräddade bröd, trängde sig ett par berusade grannar in och hällde fotogen på henne och stugan och hotade att tända på. De verkställde aldrig sitt hot, men gumman blev sedan den dagen lite velig. Hon låg för det mesta till sängs, och innanför soffan låg en myrstack. Myrorna skulle hålla ohyran borta!

"Bäcka-Lars" var en av de mest beryktade personerna på Falan, och oräkneliga är de historier som berättas om honom. Han bodde vid sin död i den lilla stugan på Enebacken, vilken nu är borta. Dessförinnan hade han bott på flera andra ställen på Falan, såsom i Källebacken, Apelskog mfl. Han var en personlighet på gott och ont med något av en äventyrare över sig och begåvad med en humor, som ofta övergick till satir. Han var till yrket sadelmakare och skomakare, men "söp som en borstbindare" Tidvis var han dock nykter och tom religiös.

Tillbaka till "Historia"